17 mars 2011

Friskis och Sjukis

Skaplig utsikt

Någon form av magsjuka härjar på vårt rum här på Mallorca. Min rumskamrat har tömt sig totalt och ser mer eller mindre ut som en jakthund i kroppen (krya på dig Ole och ta dig en Fernet till frukost). Själv jag är väl heller inte helt 100 men jag är åtminstone på benen och har varit ute under dagen och tagit en solskenstur på cykeln med lite gnetintervaller i några av de backar vi passerade under dagen. Den första kördes uppför "Militärbacken" och där var det efter gårdagens regn så halt att bakhjulet släppte ut ur kurvorna på vägen upp.
Efter en återsamling på toppen begav vi oss iväg mot Andraitx för att åka efter kusten mot Soller via ett litet stopp för fika i Valdemosa. Härliga väger med lagom lite trafik gjorde dagen till en underbar upplevelse.


Delar av gänget som jag tillbringade dagen med


Efter ett kort stopp för att dra på oss lite kläder på toppen av stigningen från Andraitx begav vi oss iväg mot det som de flesta längtade efter. Ett stopp för kaffe och macka i Valdemosa, där var det dock endast 10° och att sitta ute var inte att tänka på även om solen sken och gjorde sitt bästa för att värma oss.


Mätta och belåtna

När det gäller den nya cykeln så har den nu efter några dagar varit med på lite olika typer av cykling och än så länge finns det inget att klaga på. Efter att ha kört på i några utförslöpor och nästan tangerat 80 Km/h så kan jag bara säga att den känns riktigt fartstabil och får bara asfalten torka upp och hinna bli lite varm kanske det kan bli tresiffrigt på hastighetsmätaren innan jag åker hem.

Väl hemma var det några hårdingar som tog sig ett dopp i havet, själv tog jag en riktigt varm dusch.

Målar'n och Gotting tar ett dopp



15 mars 2011

Snabbrapport.

Sitter i restaurangen på hotellet och svär över att Garmin connect ligger nere för renovering och och naturligtvis fungerar det inte att ladda ner filerna från Edge 800 direkt i WKO. En ordentlig sammanfattning av dagens tur kommer under morgondagen, så mycket kan jag avslöja att vi kom hem genomblöta och det var inte bara svett.

På väg uppför Calora

14 mars 2011

Distans, Dag 3

Edvin briljerar med ett snabbt depåstopp


Idag avverkades drygt 150 platta kilometrar, olyckligtvis tvingades vi passera ett ordentligt regnmoln som såg till att vi blev ordentligt genomsura innan solen åter tittade fram och gjorde så passet avslutades med mungiporna uppåt. Då farten på passet hölls låg fanns det mycket lagrad energi som skulle ut ur kroppen innan jag och Ove kunde slappna av tillräckligt för att heja fram Färjestad mot Brynäs i kvartsfinalen.

Hink och spade var det ja.
Det fick till följd att vi slog ihjäl någon timme med hink och spade på stranden för att skulptera och få utlopp för den lagrade energin. Kreativiteten bara flödade och för att fira detta konstverk luftas nu en en god Rioja vilken kan behövas för att tunna ut blodet då det skall spännas vader ordentligt under morgondagen. Piggen, Calobra och Soller (förmodligen från båda hållen) skall besegras och det kommer nog att ligga en del prestige i potten om jag känner mitt sällskap rätt.

Nu skall segern firas ordentligt innan sänggående. Grattis Färjestad!



Efter regn kommer solsken

Efter att det har regnat lite under natten spricker himlen upp nu på morgonen. Solen tittar fram och asfalten torkar, så vi beslutade oss för att skjuta på starten någon timme för att på så vis slippa vattenstänk på ryggen.
En platt runda på cirka 5h väntar och det ser ut att bli en dag där även solbrännan får möjlighet att bättras på.
När det gäller den nya cykeln känns det så här långt som att den uppfyller förväntningarna med råge. Nu har jag endast kört på den en dag och det provocerades väl inte våldsamt hårt men av vad jag kände under gårdagen kan det bli nytt rekord på Piggen, om inte uppför så tror jag nerförskörningen kan bli något alldeles extra. Nu vankas ombyte och eventuellt en sista kopp kaffe innan vi drar ut

13 mars 2011

Liket lever

Efter att ha varit frånvarande under en tid är jag nu tillbaka i bloggvärlden.
Under en period med allt för mycket att göra och för lite timmar på dygnet har bloggandet fått stå tillbaka för andra saker. Bland annat letar jag efter en ny bil för ett tänkt bilbyte men att hitta lämpliga objekt är svårare än jg hade hoppats.

Hemma i Sverige har våren lyst med sin frånvaro så jag har styrt kosan mot Mallorca för att möta upp våren med lite cykling utan dubbdäck.
Första distanspasset tillsammans med killarna från Borås Ca är genomfört idag och en medeltemperatur på 18°C kan man inte klaga på.

2 mars 2011

Pannan i djupa veck.

Mer död än levande
Just nu känns det som lite gubbig bitterhet verkligen är på sin plats. Jag verkar ha väldigt svårt att skrämma upp den gamla dieselmotorn så den klarar av att prestera de siffror som krävs för att vara med och leka på allvar när tävlingssäsongen drar i gång. Att gneta på "halvfort" och cykla runt en avlång sjö i skaplig fart ser jag inte som något större problem utan det är när det kommer till de moment då det krävs lite kortare men riktigt hårda insatser som jag har svårt att få till det.
Utan att i dagsläget ha en glasklar analys över varför jag har så fruktansvärt svårt att få till det kan jag bara konstatera att gubben helt enkelt är lite för klen i benen, utan att jag är sliten klarar jag inte av att trycka upp pulsen till önskad nivå och jag klarar helt enkelt inte av att hålla önskad effekt tillräckligt länge.
Ja analysen är väl heller inte så svår att göra, det räcker nog med att kika lite bakåt i träningsdagboken för att konstatera att det har tränats lite för bekvämt i vinter. Med den nivån jag ligger på just nu krävs en viktminskning på åtminstone sex-sju kilo för att gubben inte skall bli ett rundningsmärke när det börja gå undan på tävlingarna speciellt om det bär uppför.
Jag vet att det är drygt sex veckor kvar innan det är tävlingspremiär ute på Östgötaslätten och tur är väl det, än mer tur är att det inte finns en enda backe på den tävlingen.

Egentligen är det inte så allvarligt, det finns de som har mycket värre problem än att inte kunna cykla så fort de önskar men ibland när saker inte går så som man önskar är det gött att få gnälla av sig lite.
 
Lite knäckt men inte värre än att det går över till morgondagens pass.

28 feb. 2011

Mycket suffer och väldigt lite fest.

Jag hade innan dagens Sufferfest bestämt mig för att sätta ribban högt, det visade sig efter ett tag att den hade satts lite väl högt så det mesta av festen uteblev och kvar blev endast suffer.

Vaderna fick spännas så att det knakade i skinnet men det hjälpte föga när orken tog slut, dessvärre var det då en stund kvar av det som någon med sinne för humor kallar fest :-). Idag tog den festen slut ett par minuter in i tredje åttan men varningssignalerna hade då gjort sig påminda långt innan. Skulle förnuftet ha fått råda hade intensiteten sänkts en aning redan i mitten av den första åttan men som sagt var ribban sattes högt och jag rev på tredje. Något krampaktigt stapplade jag dock i mål uppe på ett aldrig så dimmigt Alpe d'Huez.
Vilodag i morgon och då skall det ätas lite extra för att se om depåerna kan fyllas på, det kan vara något sådant som fattas då jag normalt sett borde orka trycka upp pulsen högre än vad som var fallet idag.

 Nu är det dags att krama kudden så att jag orkar upp i morgon.

Som sagt idag var det mycket suffer.


Sov gott
/Tony

27 feb. 2011

Tränar igen

Äntligen är jag i gång med träningen igen, det skall erkännas att det fortfarande är lite tomt i musklerna och jag orkar inte trycka på så som jag skulle önska men det kommer nog nu när maten stannar där den skall. Körde mina sex 30s intervaller på Järnhästen idag och det var inte med ett leende på läpparna som de sista sekunderna på varje intervall genomfördes.
Med endast en dag kvar på penicillinkuren känns det ändå skönt att vara på banan och igång med träningen igen, förhoppningsvis dröjer det minst ett år innan jag är sjuk igen nästa gång.

Måndag i morgon och starten på ännu en härlig arbetsvecka, vi skall även hinna med att titta på en ny bil kanske blir det ett byte under veckan om priset blir det rätta. Efter det väntar en sufferfest på Järnhästen och då får jag se om gubbkroppen svara lite bättre.

Till sist lite SRM-data från dagens pass.

Kejsarens nya kläder

Idag kommer det att vara fullt upp. Först skall bilen tvättas sedan väntar några timmar med dubbeljakt från Holmenkollen och Kuurne-Brussel-Kuurne. Jag tänkte också klämma in ett pass på Järnhästen kompletterat med lite bålstyrka så det är bäst att jag lägger på en rem om allt skall hinnas med.

Då Sportful har designen klar för hur de kläder vi skall använda oss av under säsongen passar jag på att visa den. Modellen på kläderna är den samma som Team Saxobank-Sungard använder sig av och det jag hittills har sett av kläderna gör mig övertygad om att Italienarna har tänkt till ordentligt när modellen togs fram.

Tröja, jacka och byxor


Väst, dock med långt blixtlås för vår del :-)

Passar på att tacka alla som hjälper oss att göra denna satsning möjlig. Ingen nämnd och ingen glömd, det är många som har dragit sitt strå till stacken.

26 feb. 2011

Team Kungälvs missill

Teamcykel 2011
Jag lider fortfarande av lite sviter från mina sjukdagar och i träningsväg händer inte så mycket, det har mest varit att gnugga lite lätt på Järnhästen för att inte sjunka ihop totalt. I morgon är det dock dags för det första riktiga passet, jag tänker då klämma av lite 30s för att väcka kroppen ordentligt.
I brist på träningsrelaterade inlägg tänkte jag presentera cykeln som vi i Sportlife-Team Kungälv skall använda oss av under kommande säsong. Ramen är Litespeed Archon C1r och den skall enligt uppgift vara något utöver det vanliga när det kommer till styvhet och aerodynamik. Kofibern som används i rambygget är av allra högsta kvalitet, T60 Nanotech och det skall vara lättare, starkare, vara mer hållbart för stötar och slag samt ta upp vibrationer bättre än andra kolfiberkvaliteter. T60 Nanotech används endast av 5-6 tillverkare och då i ramar som prismässigt ligger avsevärt högre än Litespeeds C1r. Växelgruppen är Sram Red och vad finns det att säga om den mer än Grym prestanda, oerhört lätt, ruskigt snygg och riktigt sköna reglage.



Visst är den Aero.
Som sagt var, den ser väldigt aero ut och som tillverkare av vingar till tomahawkrobotar vet de nog hur man gör för att få till aerodynamiken.



Läckert!
Styre och styrstam kommer fån New Ultimate vitt, snyggt och ruskigt lätt (185 g för styre och 117 g för stam) med intern vajerdragning i styret. Styret är riktigt bekvämt då det har en något platt  överdel att vila händerna på och en inte alltför stor drop (130 mm). På styret sitter också en Edge 500 från Garmin, vi kommer även att ha Edge 800 för att slippa köra vilse när vi är ute och spänner vaderna.



Snygg design
Även flaskställen kommer från New Ultimate ruskigt lätta även de, endast 14,5 g.


Riktigt bekväm
Sadeln är en fi´zi:k, Antares Braided. Det lilla jag har testat den hittills bådar mycket gott, den är även riktigt snygg och passar till de övriga detaljerna på cykeln.


Effektmätare.
Vevpartiet är Sram S975 med en Quarq effektmätare så att vi skall ha koll på hur lite vi skall ta i när vi är ute på tävlingar. Pedalerna kommer från Speedplay och vill man kunna justera in klossar och pedaler optimalt är det ett mycket bra val.


Fett så det förslår.
Vevlagren är naturligtvis BB30 för låg vikt och ökad styvhet.



Lätta och snabba hjul.

Hjulen är Reynolds DV46:or på bilderna, dessa kommer senare att kompletteras med Reynolds SixtySix vilka har en högre profil för att få till en bättre aerodynamik och ett om möjligt grymmare utseende. På dessa sitter det Vredestein Fortezza Pro Tricomp. Aerodynamiken kan komma att behövas om inte annars så under Vätternrundan där vi planerar att åka riktigt fort.



Snabb och lätt.
Lyckligtvis väger SixtySixhjulen något mer än 46:orna så att vi slipper köra olagligt. Denna cykel vägde in på 6,7 kg som den ser ut på bilden då var dock flaskorna tomma.
Jag längtar till snön försvinner så att jag får testa den på riktigt.

Hmm, vänta lite nu jag åker ju till Mallorca den 12/3 och där är det nog inte så mycket snö :-). Kan nog testa cykeln ordentligt i två veckor på den härliga ön.

24 feb. 2011

En heldag snart tillända.

Idag har jag kört ett dubbelpass av guds nåde. Uppstigning redan 05.40 för att hinna till jobbet i tid, lite lätt frukost för att inte reta upp magen fullständigt sedan direkt 8h distans framför datorn. Jag kände mig inte så oerhört krispig när jag kom hem vid 18.45 så det blev till att skarva med ett pass på Järnhästen. Funderade ett tag på vad jag skulle köra och tog ett snabbt beslut, 200w till utmattning blev det. På med sportradion och där vevades Hellners och Jönssons sprintfinal fram och tillbaka, det var en härlig uppvisning Hellner bjöd på när han lekte hem finalen.
Hur länge pallade jag då? 40 minuter blev det sedan klev jag av och intog ryggläge i soffan, där ligger jag nu och inväntar sporten så att jag kan gotta mig lite till i dagens skidframgång.

23 feb. 2011

Uppe på åtta.

Jag har varken gett upp bloggandet eller gått under jorden även om det kanske har verkat så de senaste veckorna. Jag skall försöka ge en kortfattad sammanfattning av vad som har hänt sedan senast.

Det är inte bara Jens Byggmark som har varit nere i källaren, grävt lite djupare och vänt, även jag har fått känna på lite av livets baksida under de senaste veckorna. Egentligen började det redan när jag klev ut från Gardemoens flygplats vid hemkomsten från Spanien. En veritabel käftsmäll mötte mig så snart jag klev utanför dörrarna. -28°C visade termometern vilket var allt annat än underbart. Lyckligtvis möttes jag upp av min älskade sambo Terhi vilket värmde desto mer.
Planen var några dagars vila för att sedan köra igång med korta och riktigt hårda pass men efter några dagar killade det lite väl mycket i halsen för att det skulle kunna avskrivas som inbillning. Det var dock inte värre än att det släppte på några dagar så ingen värre skada skedd. Trodde jag!
Då kom den riktiga käftsmällen, magsjuka och en superdeff. Ett par dygn då jag endast kunde läppja på vatten för att inte totalockupera toaletten här hemma sätter definitivt sina spår i både kropp och själ.
Nu känns det dock som att jag är på banan igen och i morgon bör jag kunna vara tillbaka i verkligheten.

12 feb. 2011

Sista dagen för denna gången.

Nu sitter jag i den jättelika villan för sista dagen denna gång, jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att komma hit fler gånger.
Väskorna är redan packade och jag sitter mer eller mindre och väntar på att klockan skall bli tillräckligt mycket så att Trond (husägaren) skall komma förbi och köra mig till flygplatsen.

Jag kan passa på att göra en kort sammanfattning i siffror av dessa två veckor. På grund av att Micke har haft ett knä som har krånglat lite mer än nödvändigt har det blivit mycket ensamcykling och det har i sin tur inneburit en del gnet.

53 timmar, 1400 kilometer och 22000 höjdmeter har jag lyckats skrapa ihop. Nu gäller det att förvalta detta på ett så bra sätt som möjligt för att föröka nå önskvärt resultat med det.

Igår avverkades det sista riktiga passet här nere och det blev en tur att minnas dels för det fina landskapet och de magiskt fina vägarna i bergen men också för att jag på slutet av passet kände mig riktigt mör. Jag hade planerat för en något plattare runda men på grund av ett par felkörningar halkade det med ett par vassa klättringar som bonus, jag var på några ställen tvungen att hålla drygt 400w bara för att ta mig framåt och det sätter sina spår vill jag lova speciellt med tanke på att jag var halvseg redan innan jag drog iväg på morgonen.
Samtidigt startade jag relativt offensivt för att ta mig till Pego så fort som möjligt utan att för den skull köra livet ur mig och som sagt jag hade ju räknat med lite färre höjdmeter. Samtidigt måste jag passa på att tacka Patrik Dahl för de helt underbara turerna han visade på och som jag annars aldrig upptäckt.
Jag återkommer med en mer ingående rapport när jag kommer hem och har fått smälta intrycken lite. Nu ropas det från köket att maten är på gång så det är bästa att ila så att man hinner få något med.

Här nedan ser ni filen på det sista passet med på slutet något krispiga ben.



Ha de så gött
/Tony

10 feb. 2011

Kan man vara avundsjuk på sig själv?

Det har varit lite tyst från mig några dagar igen och det är faktiskt så illa att jag skyller det på vädret. Faktum är att det har varit så bra att jag inte har haft mage att unna mig någon vilodag (det kan man göra när man är gubbcyklist). Detta har medfört att jag har cyklat så mycket och på så fina vägar att jag efter att jag kommit hem från rundorna har haft fullt upp med att torka saliven ur mungiporna och leta efter hakan som konstant har hängt någonstans i markhöjd.
Ta dagens runda till exempel, fram till Pego var det inte så märkvärdigt utan det var mer en transportsträcka för att komma till de fina vägarna. Från Pego och hem däremot var det dock helt galet, stigningar, utförslöpor och vyer som helt tog andan ur mig. Jag brukar inte tycka att sådant är så märkvärdigt men nu har jag definitivt blivit omvänd, synd bara att kameran som skulle vara så bra har lagt av så att jag inte kan ta några bilder.



Jag slänger även med en bild på hur dessa dagar i Spanien har påverkat och förskjutit mina värden.


Idag blir det läggdags tidigt då jag skall försöka komma iväg tidigt imorgon för att ta en repris på dagens runda med den skillnaden att jag tänkte skarva på med några timmar för att få med några grymma vägar runt Gorga och en fin stigning från Vueltan upp till Tudens.

http://maps.google.se/maps/ms?ie=UTF8&hl=sv&msa=0&ll=38.718198,-0.123596&spn=0.265192,0.937958&z=11&msid=213570338803243375987.00049bf3bd21f91220890

Typ som i länken plus kanske ytterligare någon avstickare på vägen och ja det lovas klarblå himmel imorgon också. Det är ju inte så att jag direkt längtar hem till snöstorm och minusgrader.

7 feb. 2011

Rapport från himlen

Efter ett par dagars tystnad då jag har njutit så mycket att jag rent av har varit lite avundsjuk på mig själv som får uppleva dessa veckor med vintercykling i näst intill svenskt sommarväder känner jag att det är dags att skriva några rader igen. Det hör ju även till saken att jag blev livrädd när Johan hotade med en Jämo-anmälan efter mitt senaste inlägg här på bloggen. Det har heller inte direkt sparats på krutet under första veckan och gubbkroppen har stundtals känts mer än lovligt sliten, detta har medfört att en stor del av kvällarna har gått åt till att hålla kroppen upprätt tillräckligt länge för att kunna skicka in lite energi i form av mat i genom munnen. I dag har det dock varit en välförtjänt vilodag med cykeltvätt, pannkakslunch och ett par timmars ryggläge i solen med lite podradio i öronen och detta gör att man är lite extra sugen på ytterligare en tur med Rytzen i morgon, ser dock tyvärr ut som att det kan bli ett moln på himlen under dagen och möjligen gör detta att kort-kort inte är att tänka på.

Nu känns det som att john Blund är på ingång för att lura mig till söms och det är bäst att lyssna om jag skall orka med att kränka och förnedra mig själv i en vecka till.

Skickar även med lite passdata från lördagen och söndagen för de som är intresserade.

Lördagspasset där jag skrämde upp mig med några 30sekundare.






Söndagspasset där jag körde en gnetintervall på 50 min från korset utanför Orxeta via Sella till Tudons samt en 20 min SST från korset i Parcent upp till restaurangen på toppen.

5 feb. 2011

Ytterligare en snöfri dag.

Efter gårdagens vila och besök hos naprapat eller vad man skall kalla den stackaren som tog emot mig. Utan någon som helst överdrift var det den absolut sämsta behandling jag någonsin fått, eller ja det var inte ens en behandling. Inte ens när jag själv talade om vilket problemet var och vad som behöver göras för att rätta till det ramlade poletten ner och det var inte språkproblem detta berodde på då de som arbetade där var från vårt kära grannland i väster.
Nog om det, jag orkar inte reta upp mig en gång till på amatörer som till råga på allt vill ta betalt för att inte ha gjort någonting.

Under dagens runda fick jag mycket trevligt sällskap av den store prylbloggaren Daniel Rytz och Patrik Dahl från Cykel Citys veteranlag. Via sms-kontakt hade det varslats om en platt runda och lite beroende på hur en sådan definieras kanske 1971 höjdmeter kan placeras i den kategorin. Riktigt skönt dock att ha med någon som Patrik då han verkade kunna vägarna väldigt bra och Daniel och jag bara kunde flyta med åka åt det håll som det pekades i korsningar och rondeller.


Dagen till ära hade grabbarna stuvat undan sina benvärmare i ett försök att tidigt ordna till en något mörkare nyans på de ännu så länge vintervita benen. Själv var jag långt ifrån lika manlig, klen och frusen värmlänning som jag är.

Förutom mycket trevligt sällskap under turen inkluderades fika i värmande solsken och ett antal riktiga kraftansträngningar som såg till att gubbkroppen fick bekänna lite färg även denna dag.


Det upptäcktes även lite nya fina vägar där det kunde matas på lite både uppför och utför. Utsikten var stundtals helt magnifik och var till och med så att det gick på lite sladd i några kurvor när det jagades på utför och det var inte utan att det stundtals satt ett pojkaktigt flin på läpparna.


Så som sig bör när det är veckans sista arbetsdag innan helgen tar vid avslutades det med traditionellt fredagsmys som naturligtvis inkluderade en tacobuffé från vilken ingen av behövde gå hungrig.

Avslutningsvis kommer här lite siffror från passet presenterade av Garmin och SRM.

2 feb. 2011

Jag cyklade inte vilse!

Dagens träningsrunda fick som sagt bedrivas på egen hand då Micke hade beslutat sig för att ta en vilodag. För att jag inte skulle åka alldeles vilse hade jag tillverkat en road book eller fusklapp som vi säger i Värmland. På denna hade jag skrivit ut byar, vägnummer och åt vilket håll det skulle svängas i korsningar och döm av min förvåning när det fungerade nästintill utan missöden. Det vill säga om man inte räknar med längden på passet då det blev något mer än vad jag räknat med, men med tanke på hur vackert det var och att solen behagade lysa under hela dagen kan jag utan problem stå ut med att det blev en något längre tur än vad jag tänkt mig.


Här är jag på väg upp mot Sella vilket visade sig vara en stigning som slutade på nästan 1000 möh och det var en liten överaskning. Den första av tre skulle det visa sig när dagen sammanfattades, det enda som skilde den från ett kinderägg var chokladen runt själva överraskningen.


Det är inte lätt att se oberörd ut när vägen lutar uppåt i vad det verkar en evighet och med gröna kläder syns det ju med all önskvärd tydlighet varför en korpulent gubbe som jag hellre klär mig i svart.



Det var även så att jag mer än en gång funderade över om det inte hade varit rätt smart att åtminstone klämt på en 25:a bak. det är inte alltid som latheten betalar sig som man önskar.



Gilbert skickade upp på stora kakan och attackerade, jag tänkte bäst att ge honom några meter och  tar lite kort innan jag smyger med. Man vill ju inte briljera för mycket så här mitt i vintersäsongen ;-).



Man hinner med att se en hel del vackra vyer på en sådan här tur, något som dock slog mig i samband med att jag tog detta foto var att flaskorna började att bli oroväckande tomma och det skulle visa sig bli överraskning nummer två denna dag. Fyll på när du har chansen man vet inte när nästa tillfälle dyker upp. Det tillfället visade sig dyka upp efter drygt 4,30 och då hade jag överhuvudtaget inte funderat på att pinka ännu, funderingar på om jag skulle börja bli krispig snart for genom mitt huvud men det där med väggningar är nog bara för hårdingar som klarar av att ta i ordentligt på sina pass och dit har jag nog inte kommit riktigt ännu.



Nu skulle jag ju bara gneta mig upp för den där lilla kullen från Parcent och väl på toppen där är det ju inte många mil kvar innan man kan klicka ur och kliva in i duschen.



Jag letade febrilt efter mitt namn någonstans där på asfalten utan att se det någonstans, konstigt jag som var så säker på att det stod där någonstans eller såg jag så fel igår?


Sist men inte minst lite siffror från dagens pass.






Ja visst ja, det var ju den där tredje överraskningen. Den visade sig vara av det lite mer smärtsamma slaget. Själv har jag ingen aning om att jag hade stoppat i mig den där rostbruna taggtråden som kom ut när jag pissade. Hoppas bara att det inte var mer än en för det var allt annat än trevligt när den skulle ut.

I morgon tar jag en vilodag, skall besöka en naprapat för att se om det går att dra rätt några kotor i nacken och korsryggen. Jag skall även passa på att se om det finns något gott vin att få tag på.

Ha det så gött.

1 feb. 2011

Dagen i bilder

 Sen start även idag, dock inte lika sen som igår 11.52 gick startskottet idag det var nämligen så att SM i sophämtning gick av stapeln under förmiddagen och vem som avgick med segern råder det inget tvivel om. Självförtroendet var på topp och som ni ser på klädseln hade segern tagits ut i förskott.


 Efter prisutdelningen lämnade vi det "lilla" huset som vi nu när de sista norrmännen har åkt hem har för oss själva och styrde kosan ut mot kusten och Calpe.


I ett lugnt och behagligt tempo cruisade vi längs kusten och njöt av det fina vädret.


Ja lugnt och lugnt det är skillnad på proffs och vanligt dödliga. Själv fick jag stå och bryta för att hålla jämna steg med fotografen.



En kort paus för att kontrollera kartan och ta reda på vilken väg vi skall ta för att komma vidare dit det är tänkt.


Tråkigt nog visade det sig att den vägen vi valde inte ledde någonstans. En halvdryg klättring senare tog vägen slut och det var bara att vända om. Nerför gick det dock lite lättare och snart  var vi på rätt spår igen.


Detta gjorde kartläsaren överlycklig och han kände sig tvingad att briljera lite i den stekande solen, men strax efer detta kände Micke att han hade fått nog för idag och kom på den lysande idén att vi skulle dela på oss då jag ville ha en liten intervall inlagd innan jag kunde känna mig helt nöjd med dagen. Okej tänkte jag och kollade om jag hade taxipengar med mig, man vet ju aldrig vart det kan bära iväg om jag skall ge mig på att navigera själv.


Det blev en fin klättring i vueltans fotspår från Parcent, det var cirka 350-400 höjdmeter om jag tolkade det hela rätt.


Efter det bar det mestadels nedåt på vägar som slingrade sig fint fram och inbjöd till lite nedlägg och det var inte utan att man som gammal motorcykelåkare blev lite sugen på knäskrap.
I morgon väntar en ny dag och då skall jag åter bege mig ut på en egen tur och det skall bli spännande att se vart jag hamnar då.
En sak är dock säker, rejält med € och kontokortet åker med då finns det åtminstone alternativ om jag skulle hamna på villovägar.


Till sist lite siffror och dylikt från SRM och Garmin




Ha det så gött

Finväder idag?

Vy från sängen
Prognosen säger att solen skall dyka upp strax innan lunch och det ser ut att stämma när man tittar ut. Natten har dock varit kall och det är lite vitt när man tittar upp på bergen.
Det vankas frukost, vi får se vad vi kan tänkas att bjuda oss själva på idag, hoppas det blir något riktigt gott att starta dagen med.
Det är med spänning jag ser fram emot vad Micke har planerat idag, jag hoppas att det blir en längre tur med några sköna stigningar inlagda.
Nu skramlar det välkomnande från köket, bäst att smyga ut innan all mat tar slut :-)
Ha det så gött.

31 jan. 2011

Rutinerat

Tålamod är den lates bäste vän.
Jag och Micke såg storögt på när de hurtfriska norrmännen begav sig ut på cyklarna i spöregnet. Timmarna försvann med hjälp av kaffedrickande, lite bålträning och surfade på internet. Vi kunde heller inte låta bli att småle lite skadeglatt varje gång vi kikade ut genom fönstret, det var till och med såpass att det snöade uppe i bergen och då var det rätt gött att vrida upp värmen lite inomhus för att slippa frysa.
När killarna hade hunnit hem och fått av sig sina genomblöta cykelkläder sprack himlen upp och det slutade regna, vi skruvade lite lätt på oss och började sakta byta om till cykelkläder.
Tack vare den sena starten fick vi ihop ett par timmar på torra vägar och det skall villigt erkännas att vi känner oss rätt nöjda med hur dagen förlöpte.

En bra film på detta så somnar vi nog med ett leende på läpparna.

Till sist passdata från passet.

Efter regn kommer solsken

Usch, vilket väder


Efter en något sen frukost sitter vi kvar inomhus och tittar ut på ett riktigt regnoväder, detta förväntas lyckligtvis dra förbi under förmiddagen därför avvaktar vi lite med att ge oss ut och kommer istället att ägna oss åt diverse stabiliseringsövningar med hjälp av Redcord-repen.


Funderar nog på om han skall bli ensam.

Det bor dock några norska juniorer i andra änden av villan och de måste vara Bergensare allihop för där tvekades det inte en sekund att ge sig ut på en fyratimmarstur nu när regnet äntligen kom. I sann fostrande anda passade några av dem på att stanna inne och köra på trainer igår det hade ju trots allt laddats ordentligt med chips dagen innan. De måste ha vetat att regnet skulle bli något alldeles extra idag och sparade sig nog därför för att kunna få lite Bergen känsla under dagens pass.

Inte en chans det spöregnar ju


Jag och Micke sätter oss och slösurfar, skriver inköpslista, och inväntar sedan solen med diverse stykeövningar.

30 jan. 2011

Första passet.

Då börjar första dagen här i Altea lida mot sitt slut och vi sitter här i villan framför en varsin dator och slösurfar lite. Jag fick ihop fyra timmar på cykeln idag, ja skall jag vara ärlig så är det en sanning med modifikation. Micke skulle ta det lite lugnt idag då han har haft lite känningar i ett knä och när han svängde av hemåt skulle jag skarva med några fyror i en stigning för att sedan leta mig hemåt själv. Det var inga större problem ända till det att jag var 25 meter från huset och trodde att jag åkt fel. Gött att jag var riktigt uppmärksam när vi stack iväg i morse så att jag på grund av det fick i hop den sista halvtimman irrande i området där vi bor. Jag var nog och vände alldeles intill huset 3-4 gånger innan jag lyckades svänga in på rätt gård.
Vart tog jag vägen?
Förutom det lilla missödet med navigeringen känner jag mig nöjd med den första dagens träning, först ett par timmars lätt distans för att köra flygresan ur kroppen följt av några intervaller för att väcka kroppen efter en veckas hårdvila.

Här är jag

 
 Nu planeras det för lite matlagning och det vankas kycklingfilé med diverse tillbehör, det kommer förmodligen att smaka smaskens. När det är avklarat är det bara att klappa sig på magen och krypa till sängs. I morgon väntar en ny dag i sadeln och som det ser ut nu blir det lite sovmorgon för att invänta lite finväder, tydligen skall ett litet regnväder dra förbi under natten och solen dyker förhoppningsvis upp runt lunch.

Fin vy med Benidorm i horisonten

Till sist dagens passdata från Garmin