2 jan. 2011

Vintercykling!

Borgvik

Strålande sol från en klarblå himmel och -1°C. Jag kände direkt vid första blicken ut genom fönstret att det för första gången denna vinter var dags att ta en tur på vinterhärken. Det var ju inte bara, tog ju ett par timmar bara att rota fram kläderna som behövdes för att klara av ett 3-4 timmars pass i minusgrader. Det var ju knappt att jag kom ihåg vad som behövdes, fick rota ordentligt bland tröjor, vintertights, mössor, vantar och skoöverdrag innan jag fick fram vad som kunde behövas. Fick även fram ett par värmesulor innan jag drog iväg. det är dumt att chansa. Senast jag cyklade ute var det knappt att det behövdes arm och benvärmare så det var inte utan att jag kände mig som en stoppad julgris när jag äntligen var färdigklädd, inte blev det bättre när jag väl kom upp på cykeln och skulle börja trampa.
Nyplogade grusvägar
Fy satan det spelar ingen roll hur mycket solen skiner och att det ser vackert ut i snön, cykling är som skönast i 25 graders värme när man inte behöver ha så mycket kläder på sig att axlarna måste ryckas ur led för att komma åt något i fickorna på ryggen. Oavsett hur soligt och fint det kan vara ute på ett vinterpass blir vintern en större och större pina ju äldre jag blir, ett helvete som skall genomlidas i väntan på att få uppleva ännu en alltför kort sommar. Tänk om man kunde komma på en lösning där vinterhalvåret kunde spenderas utomlands där vädret är mer gynnsamt för sådana frusna stackare som jag. En fet spelvinst skulle sitta som en fläskläpp, kanske dags att börja spela lite? Vem vet det kanske är så att jag är en lika stor turknutte som Herr Mölleborn och drar hem en vinst som gör så att valmöjligheterna blir oändliga. Fram till dess är det bara att gneta på och lida sig genom de allt hårdare vintrarna.

Passet idag gnuggades igenom med allt annat än fräscha ben men det var heller inget som krävdes för att rulla ur sig gårdagens intag av diverse godsaker. Till och med Garminen var aningen tröttare än jag på slutet, batteriet väggade när det var 5-6 km kvar hem. Lyckligtvis var jag så stark att jag klarade mig själv sista biten hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar