2 feb. 2011

Jag cyklade inte vilse!

Dagens träningsrunda fick som sagt bedrivas på egen hand då Micke hade beslutat sig för att ta en vilodag. För att jag inte skulle åka alldeles vilse hade jag tillverkat en road book eller fusklapp som vi säger i Värmland. På denna hade jag skrivit ut byar, vägnummer och åt vilket håll det skulle svängas i korsningar och döm av min förvåning när det fungerade nästintill utan missöden. Det vill säga om man inte räknar med längden på passet då det blev något mer än vad jag räknat med, men med tanke på hur vackert det var och att solen behagade lysa under hela dagen kan jag utan problem stå ut med att det blev en något längre tur än vad jag tänkt mig.


Här är jag på väg upp mot Sella vilket visade sig vara en stigning som slutade på nästan 1000 möh och det var en liten överaskning. Den första av tre skulle det visa sig när dagen sammanfattades, det enda som skilde den från ett kinderägg var chokladen runt själva överraskningen.


Det är inte lätt att se oberörd ut när vägen lutar uppåt i vad det verkar en evighet och med gröna kläder syns det ju med all önskvärd tydlighet varför en korpulent gubbe som jag hellre klär mig i svart.



Det var även så att jag mer än en gång funderade över om det inte hade varit rätt smart att åtminstone klämt på en 25:a bak. det är inte alltid som latheten betalar sig som man önskar.



Gilbert skickade upp på stora kakan och attackerade, jag tänkte bäst att ge honom några meter och  tar lite kort innan jag smyger med. Man vill ju inte briljera för mycket så här mitt i vintersäsongen ;-).



Man hinner med att se en hel del vackra vyer på en sådan här tur, något som dock slog mig i samband med att jag tog detta foto var att flaskorna började att bli oroväckande tomma och det skulle visa sig bli överraskning nummer två denna dag. Fyll på när du har chansen man vet inte när nästa tillfälle dyker upp. Det tillfället visade sig dyka upp efter drygt 4,30 och då hade jag överhuvudtaget inte funderat på att pinka ännu, funderingar på om jag skulle börja bli krispig snart for genom mitt huvud men det där med väggningar är nog bara för hårdingar som klarar av att ta i ordentligt på sina pass och dit har jag nog inte kommit riktigt ännu.



Nu skulle jag ju bara gneta mig upp för den där lilla kullen från Parcent och väl på toppen där är det ju inte många mil kvar innan man kan klicka ur och kliva in i duschen.



Jag letade febrilt efter mitt namn någonstans där på asfalten utan att se det någonstans, konstigt jag som var så säker på att det stod där någonstans eller såg jag så fel igår?


Sist men inte minst lite siffror från dagens pass.






Ja visst ja, det var ju den där tredje överraskningen. Den visade sig vara av det lite mer smärtsamma slaget. Själv har jag ingen aning om att jag hade stoppat i mig den där rostbruna taggtråden som kom ut när jag pissade. Hoppas bara att det inte var mer än en för det var allt annat än trevligt när den skulle ut.

I morgon tar jag en vilodag, skall besöka en naprapat för att se om det går att dra rätt några kotor i nacken och korsryggen. Jag skall även passa på att se om det finns något gott vin att få tag på.

Ha det så gött.

3 kommentarer:

  1. Mulligt! Nu har jag spenderat hela förmiddan med att rita planera rundor i Toscana inför sommarresan. Kommer självklart skylla på dig när chefen undrar vad jag pysslar med.

    SvaraRadera
  2. Ha ha, det fixare sig nog. Gör som jag brukar göra, se oerhört upptagen ut och låtsas inte märka att någon ser dig.

    SvaraRadera
  3. Vad är väl en Spanienresa mot att va sjuklig och inte kunna träna på 2 veckor (hittills) och veta att man ska in på axeloperation och förstöra träningen ytterligare .
    Får nog pruta på målet för i år .

    SvaraRadera