28 feb. 2011

Mycket suffer och väldigt lite fest.

Jag hade innan dagens Sufferfest bestämt mig för att sätta ribban högt, det visade sig efter ett tag att den hade satts lite väl högt så det mesta av festen uteblev och kvar blev endast suffer.

Vaderna fick spännas så att det knakade i skinnet men det hjälpte föga när orken tog slut, dessvärre var det då en stund kvar av det som någon med sinne för humor kallar fest :-). Idag tog den festen slut ett par minuter in i tredje åttan men varningssignalerna hade då gjort sig påminda långt innan. Skulle förnuftet ha fått råda hade intensiteten sänkts en aning redan i mitten av den första åttan men som sagt var ribban sattes högt och jag rev på tredje. Något krampaktigt stapplade jag dock i mål uppe på ett aldrig så dimmigt Alpe d'Huez.
Vilodag i morgon och då skall det ätas lite extra för att se om depåerna kan fyllas på, det kan vara något sådant som fattas då jag normalt sett borde orka trycka upp pulsen högre än vad som var fallet idag.

 Nu är det dags att krama kudden så att jag orkar upp i morgon.

Som sagt idag var det mycket suffer.


Sov gott
/Tony

2 kommentarer:

  1. Nyrakad och fin ser jag, själv har man ju inte haft anledning utan benvärmarna är kvar. Man mår ju lite illa av att titta ned på på apbenen så den kanske är dags att göra något åt det snart, om inte annat så tappar man väl lite i vikt...

    Av diagrammet att döma så tycker jag inte att du har något att skämmas över heller.

    /Porath

    SvaraRadera