15 jan. 2011

Ute blev inne

Efter tjugo minuters sladdande på oplogade vägar tog efter några hallelulja moment mitt förnuft till fånga och vände hemåt. Det kändes som att det var lika bra efter att nästan ha blivit överkörd av två personbilar och en lastbil. På den korta vägen hemåt gällde det att hålla tungan rätt i munnen och vid mer än ett tillfälle var det mer tur än skicklighet som gjorde att jag höll mig på benen.
Snabbt ombyte och upp på Järnhästen var planen, jag han inte mer än få av mig kläderna innan jag ser plogbilen dundra förbi utanför köksfönstret, det var så dags.
Okej tre timmar Järnhäst är inte fy skam det heller, man hinner med att fundera en hel del under distanspassen inomhus. Idag kretsade tankarna ganska mycket kring brunbrända ben och solglasögon, och med tanke på att jag ändå är landsvägscyklist kanske det inte vore en sådan dum idé att montera upp ett antal solhimlar i verkstaden. Tänk vad härligt att ta sig en dusch innan TC-passen, fixa till backslicken lite och dra på sig solbrillorna för att sedan mysa sig genom ett lätt inomhuspass. Ja detta tål verkligen att tänka på, lägger man upp detta rätt kanske det går att sälja in här hemma.
Efter två timmar på hästen väcks jag brutalt ur min dagdrömmar av att Terhi min sabo sticker in huvudet och frågar om jag glömt att vi skall sladda upp till Sunne för att hämta åtta nya innerdörrar?
Självklart inte säger jag med fingrarna korsade bakom ryggen. Hur i helsike skall jag hinna detta? Det finns inget annat att göra än att öka 30-40w sista timman och det var precis vad som krävdes för att jag skulle hinna i tid. Vad gör man inte för att ligga alla till lags :-).

Lördagsdistans

Färden med bil och släp fram och tillbaka till Sunne var nästan lika spännande som den korta vändan med vintercykeln. Allt gick dock bra och dörrarna kom med hem, sitter nu avslappnad med ett glas rött och det lär inte dröja innan det börjar klippa i ögonen.

Packad och klar

Hej då
Ja inte för mig tyvärr, utan det är endast mitt SRM-vevparti som skall ut och resa. Vevpartiet är utlånat till Christofer Stevenson den andre av mina två favoritcyklister och är nu på väg till Spanien för att få känna på lite äkta belastning. Frågan är om jag kommer att få till något utslag på mätaren sedan när jag får dem tillbaka ;-)?
Hoppas att killarna får det bra och att Micke rekar ordentligt och hittar några riktigt fina rundor som vi kan ta på våra träningsturer sedan när jag kommer ner om två veckor.

En fråga av betydligt högre dignitet är om jag överhuvudtaget kommer att kunna genomföra några distanspass ute nu när jag inte kan mäta effekten av dessa? Det kan bli så att man låser in sig med Järnhästen i verkstaden för att få till någon träning. Eller också skulle man ju kunna ge sig ut med vintercykeln på vägarna och bara köra sig trött. Kan det ge något att bara bli trött och eventuellt snorig tro?
Undrar om det kan bli effekt av träningen utan effekt?

Ha det så gött

12 jan. 2011

Dagens sittning på Järnhästen

Lade mig på en bättre nivå med fyrorna idag även om det kändes tyngre än önskat. Det kommer att ta några veckor för vänja kroppen att arbeta utanför komforzonen. Just det där med att ta i och låta det göra lite ont är vad som krävs för att fila till de där stickorna som saknas i asken. Ofta är det så att jag har allt för lätt att falla tillbaka och köra de för mig bekväma tjugorna, men denna gången har jag lovat mig själv att löpa linan ut för att se vart det kan bära.

4x4 min + 4 min


Har jag tur och det löser sig med logistiken imorgon kan det bli premiärtur på LiteSpeeden, jag skall nämligen försöka få till ett besök i friidrottshallen i Karlstad och köra ett par timmar på löparbanorna tillsammans med ett gäng glada gubbar från Karlstad med omnejd.
Det skall bli härligt att få köra racer på riktigt och spänna vaderna lite på de sugande tartanbanorna. Längtar som ett barn på julafton på att få testa den nya cykeln för att känna om den levererar det ser ut att kunna göra.

10 jan. 2011

Gör om gör rätt.

Snacka om dålig självkännedom! Jag trodde någonstans i min enfald att jag skulle glida genom 4x4 min med en belastning på 400w om inte superenkelt så åtminstone med marginal kvar. Nu blev det inte riktigt så, med en oskön känsla i kroppen fick jag kliva ett steg nedåt för varje intervall. Jag blev lite rädd att jag till slut skulle bli tvungen att bila mig genom betongplattan för att komma tillräckligt lågt. Skamgränsen underskreds med bred marginal innan de fyra intervallerna var avklarade. Detta första pass visade utan pardon att det finns en hel del att jobba på när det gäller denna typ av intervaller. Det blir till att börja om från början när nästa 4x4-pass körs, siktet ställs då in på 380w, en belastning som bör klaras av utan att jag skall behöva plocka fram skämskudden.
Ha det så gött
/Tony


Sämre än väntat.