5 feb. 2011

Ytterligare en snöfri dag.

Efter gårdagens vila och besök hos naprapat eller vad man skall kalla den stackaren som tog emot mig. Utan någon som helst överdrift var det den absolut sämsta behandling jag någonsin fått, eller ja det var inte ens en behandling. Inte ens när jag själv talade om vilket problemet var och vad som behöver göras för att rätta till det ramlade poletten ner och det var inte språkproblem detta berodde på då de som arbetade där var från vårt kära grannland i väster.
Nog om det, jag orkar inte reta upp mig en gång till på amatörer som till råga på allt vill ta betalt för att inte ha gjort någonting.

Under dagens runda fick jag mycket trevligt sällskap av den store prylbloggaren Daniel Rytz och Patrik Dahl från Cykel Citys veteranlag. Via sms-kontakt hade det varslats om en platt runda och lite beroende på hur en sådan definieras kanske 1971 höjdmeter kan placeras i den kategorin. Riktigt skönt dock att ha med någon som Patrik då han verkade kunna vägarna väldigt bra och Daniel och jag bara kunde flyta med åka åt det håll som det pekades i korsningar och rondeller.


Dagen till ära hade grabbarna stuvat undan sina benvärmare i ett försök att tidigt ordna till en något mörkare nyans på de ännu så länge vintervita benen. Själv var jag långt ifrån lika manlig, klen och frusen värmlänning som jag är.

Förutom mycket trevligt sällskap under turen inkluderades fika i värmande solsken och ett antal riktiga kraftansträngningar som såg till att gubbkroppen fick bekänna lite färg även denna dag.


Det upptäcktes även lite nya fina vägar där det kunde matas på lite både uppför och utför. Utsikten var stundtals helt magnifik och var till och med så att det gick på lite sladd i några kurvor när det jagades på utför och det var inte utan att det stundtals satt ett pojkaktigt flin på läpparna.


Så som sig bör när det är veckans sista arbetsdag innan helgen tar vid avslutades det med traditionellt fredagsmys som naturligtvis inkluderade en tacobuffé från vilken ingen av behövde gå hungrig.

Avslutningsvis kommer här lite siffror från passet presenterade av Garmin och SRM.

2 feb. 2011

Jag cyklade inte vilse!

Dagens träningsrunda fick som sagt bedrivas på egen hand då Micke hade beslutat sig för att ta en vilodag. För att jag inte skulle åka alldeles vilse hade jag tillverkat en road book eller fusklapp som vi säger i Värmland. På denna hade jag skrivit ut byar, vägnummer och åt vilket håll det skulle svängas i korsningar och döm av min förvåning när det fungerade nästintill utan missöden. Det vill säga om man inte räknar med längden på passet då det blev något mer än vad jag räknat med, men med tanke på hur vackert det var och att solen behagade lysa under hela dagen kan jag utan problem stå ut med att det blev en något längre tur än vad jag tänkt mig.


Här är jag på väg upp mot Sella vilket visade sig vara en stigning som slutade på nästan 1000 möh och det var en liten överaskning. Den första av tre skulle det visa sig när dagen sammanfattades, det enda som skilde den från ett kinderägg var chokladen runt själva överraskningen.


Det är inte lätt att se oberörd ut när vägen lutar uppåt i vad det verkar en evighet och med gröna kläder syns det ju med all önskvärd tydlighet varför en korpulent gubbe som jag hellre klär mig i svart.



Det var även så att jag mer än en gång funderade över om det inte hade varit rätt smart att åtminstone klämt på en 25:a bak. det är inte alltid som latheten betalar sig som man önskar.



Gilbert skickade upp på stora kakan och attackerade, jag tänkte bäst att ge honom några meter och  tar lite kort innan jag smyger med. Man vill ju inte briljera för mycket så här mitt i vintersäsongen ;-).



Man hinner med att se en hel del vackra vyer på en sådan här tur, något som dock slog mig i samband med att jag tog detta foto var att flaskorna började att bli oroväckande tomma och det skulle visa sig bli överraskning nummer två denna dag. Fyll på när du har chansen man vet inte när nästa tillfälle dyker upp. Det tillfället visade sig dyka upp efter drygt 4,30 och då hade jag överhuvudtaget inte funderat på att pinka ännu, funderingar på om jag skulle börja bli krispig snart for genom mitt huvud men det där med väggningar är nog bara för hårdingar som klarar av att ta i ordentligt på sina pass och dit har jag nog inte kommit riktigt ännu.



Nu skulle jag ju bara gneta mig upp för den där lilla kullen från Parcent och väl på toppen där är det ju inte många mil kvar innan man kan klicka ur och kliva in i duschen.



Jag letade febrilt efter mitt namn någonstans där på asfalten utan att se det någonstans, konstigt jag som var så säker på att det stod där någonstans eller såg jag så fel igår?


Sist men inte minst lite siffror från dagens pass.






Ja visst ja, det var ju den där tredje överraskningen. Den visade sig vara av det lite mer smärtsamma slaget. Själv har jag ingen aning om att jag hade stoppat i mig den där rostbruna taggtråden som kom ut när jag pissade. Hoppas bara att det inte var mer än en för det var allt annat än trevligt när den skulle ut.

I morgon tar jag en vilodag, skall besöka en naprapat för att se om det går att dra rätt några kotor i nacken och korsryggen. Jag skall även passa på att se om det finns något gott vin att få tag på.

Ha det så gött.

1 feb. 2011

Dagen i bilder

 Sen start även idag, dock inte lika sen som igår 11.52 gick startskottet idag det var nämligen så att SM i sophämtning gick av stapeln under förmiddagen och vem som avgick med segern råder det inget tvivel om. Självförtroendet var på topp och som ni ser på klädseln hade segern tagits ut i förskott.


 Efter prisutdelningen lämnade vi det "lilla" huset som vi nu när de sista norrmännen har åkt hem har för oss själva och styrde kosan ut mot kusten och Calpe.


I ett lugnt och behagligt tempo cruisade vi längs kusten och njöt av det fina vädret.


Ja lugnt och lugnt det är skillnad på proffs och vanligt dödliga. Själv fick jag stå och bryta för att hålla jämna steg med fotografen.



En kort paus för att kontrollera kartan och ta reda på vilken väg vi skall ta för att komma vidare dit det är tänkt.


Tråkigt nog visade det sig att den vägen vi valde inte ledde någonstans. En halvdryg klättring senare tog vägen slut och det var bara att vända om. Nerför gick det dock lite lättare och snart  var vi på rätt spår igen.


Detta gjorde kartläsaren överlycklig och han kände sig tvingad att briljera lite i den stekande solen, men strax efer detta kände Micke att han hade fått nog för idag och kom på den lysande idén att vi skulle dela på oss då jag ville ha en liten intervall inlagd innan jag kunde känna mig helt nöjd med dagen. Okej tänkte jag och kollade om jag hade taxipengar med mig, man vet ju aldrig vart det kan bära iväg om jag skall ge mig på att navigera själv.


Det blev en fin klättring i vueltans fotspår från Parcent, det var cirka 350-400 höjdmeter om jag tolkade det hela rätt.


Efter det bar det mestadels nedåt på vägar som slingrade sig fint fram och inbjöd till lite nedlägg och det var inte utan att man som gammal motorcykelåkare blev lite sugen på knäskrap.
I morgon väntar en ny dag och då skall jag åter bege mig ut på en egen tur och det skall bli spännande att se vart jag hamnar då.
En sak är dock säker, rejält med € och kontokortet åker med då finns det åtminstone alternativ om jag skulle hamna på villovägar.


Till sist lite siffror och dylikt från SRM och Garmin




Ha det så gött

Finväder idag?

Vy från sängen
Prognosen säger att solen skall dyka upp strax innan lunch och det ser ut att stämma när man tittar ut. Natten har dock varit kall och det är lite vitt när man tittar upp på bergen.
Det vankas frukost, vi får se vad vi kan tänkas att bjuda oss själva på idag, hoppas det blir något riktigt gott att starta dagen med.
Det är med spänning jag ser fram emot vad Micke har planerat idag, jag hoppas att det blir en längre tur med några sköna stigningar inlagda.
Nu skramlar det välkomnande från köket, bäst att smyga ut innan all mat tar slut :-)
Ha det så gött.

31 jan. 2011

Rutinerat

Tålamod är den lates bäste vän.
Jag och Micke såg storögt på när de hurtfriska norrmännen begav sig ut på cyklarna i spöregnet. Timmarna försvann med hjälp av kaffedrickande, lite bålträning och surfade på internet. Vi kunde heller inte låta bli att småle lite skadeglatt varje gång vi kikade ut genom fönstret, det var till och med såpass att det snöade uppe i bergen och då var det rätt gött att vrida upp värmen lite inomhus för att slippa frysa.
När killarna hade hunnit hem och fått av sig sina genomblöta cykelkläder sprack himlen upp och det slutade regna, vi skruvade lite lätt på oss och började sakta byta om till cykelkläder.
Tack vare den sena starten fick vi ihop ett par timmar på torra vägar och det skall villigt erkännas att vi känner oss rätt nöjda med hur dagen förlöpte.

En bra film på detta så somnar vi nog med ett leende på läpparna.

Till sist passdata från passet.

Efter regn kommer solsken

Usch, vilket väder


Efter en något sen frukost sitter vi kvar inomhus och tittar ut på ett riktigt regnoväder, detta förväntas lyckligtvis dra förbi under förmiddagen därför avvaktar vi lite med att ge oss ut och kommer istället att ägna oss åt diverse stabiliseringsövningar med hjälp av Redcord-repen.


Funderar nog på om han skall bli ensam.

Det bor dock några norska juniorer i andra änden av villan och de måste vara Bergensare allihop för där tvekades det inte en sekund att ge sig ut på en fyratimmarstur nu när regnet äntligen kom. I sann fostrande anda passade några av dem på att stanna inne och köra på trainer igår det hade ju trots allt laddats ordentligt med chips dagen innan. De måste ha vetat att regnet skulle bli något alldeles extra idag och sparade sig nog därför för att kunna få lite Bergen känsla under dagens pass.

Inte en chans det spöregnar ju


Jag och Micke sätter oss och slösurfar, skriver inköpslista, och inväntar sedan solen med diverse stykeövningar.

30 jan. 2011

Första passet.

Då börjar första dagen här i Altea lida mot sitt slut och vi sitter här i villan framför en varsin dator och slösurfar lite. Jag fick ihop fyra timmar på cykeln idag, ja skall jag vara ärlig så är det en sanning med modifikation. Micke skulle ta det lite lugnt idag då han har haft lite känningar i ett knä och när han svängde av hemåt skulle jag skarva med några fyror i en stigning för att sedan leta mig hemåt själv. Det var inga större problem ända till det att jag var 25 meter från huset och trodde att jag åkt fel. Gött att jag var riktigt uppmärksam när vi stack iväg i morse så att jag på grund av det fick i hop den sista halvtimman irrande i området där vi bor. Jag var nog och vände alldeles intill huset 3-4 gånger innan jag lyckades svänga in på rätt gård.
Vart tog jag vägen?
Förutom det lilla missödet med navigeringen känner jag mig nöjd med den första dagens träning, först ett par timmars lätt distans för att köra flygresan ur kroppen följt av några intervaller för att väcka kroppen efter en veckas hårdvila.

Här är jag

 
 Nu planeras det för lite matlagning och det vankas kycklingfilé med diverse tillbehör, det kommer förmodligen att smaka smaskens. När det är avklarat är det bara att klappa sig på magen och krypa till sängs. I morgon väntar en ny dag i sadeln och som det ser ut nu blir det lite sovmorgon för att invänta lite finväder, tydligen skall ett litet regnväder dra förbi under natten och solen dyker förhoppningsvis upp runt lunch.

Fin vy med Benidorm i horisonten

Till sist dagens passdata från Garmin


Spanien dag 1.

Morgonkaffe.
Då har jag sovit första natten i villan som jag skall tillbringa de närmaste 14 dagarna i. Riktigt flott var det och gott om utrymme, drygt 600 kvadrat så trångt är det inte.
Chrille har precis varit ute på en morgontur och packar nu för hemresan medan jag och Micke skall sätta på oss cykelkläder och ge oss ut på en träningsrunda. Det förväntas bli en relativt lugn tur i strålande solsken, lite kallt dock endast 15°C men det skall jag nog överleva.